Daniel Wållander

Anneli Svensson

Iain Cameron

Etikprövningslagen ställer krav på etikprövning av forskning. Den dominerande inställningen varit vid de juridiska fakulteterna har varit att rättsdogmatisk forskning inte omfattas av etikprövningslagen i den mån den avser allmänna handlingar och publicerade domar, eftersom det skulle strida mot den grundlagsskyddade rätten att ta del av allmänna handlingar. Centrala Etikprövningsnämnden (CEPN) har dock i två avgöranden ansett att även traditionell rättsvetenskaplig analys kan vara tillståndspliktig. I denna artikel argumenterar Iain Cameron att CEPN:s beslut inte är proportionella och således strider mot den grundlagsskyddade informationsfriheten (2 kap. 1 § första stycket 2 regeringsformen). Om den nya Etikprövningsmyndigheten inte modifierar CEPN:s tidigare beslut kan och bör juridiska fakulteter åberopa sin grundlagsfästa skyldighet att inte tillämpa etikprövningslagen.

Jameson Garland

In recent studies of Swedish health care, substantial percentages of patients have reported that they have not been adequately informed of the nature of the care that they received and, in many cases, that their right to consent has not been respected. In response, the Swedish Agency for Health and Care Services Analysis has recommended several reforms as to how the Patient Act should be implemented and enforced, though these proposals have not yet been formally realized, at least in law. Of most importance, perhaps, no Swedish authority has acknowledged the significant legal consequences of these findings – namely, that the rights of patients to informed consent may be frequently violated in clinical practices in Sweden. This article, therefore, is a follow-up to its predecessor, Informed Consent as a Right: Regulatory Challenges in the Swedish Legal Framework (FT 2018: 233-267). It details why questions about Swedish law and clinical practice raise specific problems under Sweden’s human rights obligations according to international law. It also explains how Swedish law should be strengthened and how clinicians can properly inform patients and obtain their consent, not only in accordance with evidence-based medicine but also under Sweden’s standard of care.

Johan Rick

I upphandlingsmål i förvaltningsdomstolarna förekommer ofta ett stort antal uppgifter som inte sällan kan vara av mer eller mindre känslig natur för de företag som är parter i målen. Det är vidare i dessa mål vanligt med förfrågningar om utfående av handlingar med stöd av offentlighetsprincipen – vilket medför att bedömningar huruvida uppgifter omfattas av sekretess (s.k. sekretessprövningar) förekommer i relativt hög utsträckning i målen. Uppgifter rörande en upphandling som förekommer i ett mål i förvaltningsdomstol har ett betydligt svagare sekretesskydd än när motsvarande uppgifter finns hos den upphandlande myndigheten. Det är därför viktigt att ha i åtanke att uppgifter som omfattas av sekretess hos den upphandlande myndigheten inte med säkerhet gör det när samma uppgifter förekommer hos domstolen.

Fredrik Rådman

Vid handläggning av ärenden enligt socialförsäkringsbalken kan handläggande myndigheter och allmänna förvaltningsdomstolar vara i behov av att få del av uppgifter som finns hos bl.a. andra myndigheter och arbetsgivare för att bl.a. förhindra så kallad överförsäkring. För att kunna hämta in sådana uppgifter föreskrivs i 110 kap. 31 § första stycket socialförsäkringsbalken (2010:110) att myndigheter, arbetsgivare och uppdragsgivare, anordnare av personlig assistans samt försäkringsinrättningar på begäran ska lämna Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av socialförsäkringsbalken. I artikeln analyseras rekvisitet förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna balk. En diskussion om hur rekvisitet kan tillämpas de lege ferenda görs också. I diskussionen görs en jämförelse med hur uppgiftsskyldigheten på andra områden fullgörs.

Henrik Wenander

Artikeln återger författarens föreläsning vid installationen som professor i offentlig rätt vid juridiska fakulteten vid Lunds universitet i oktober 2018. Föreläsningen uppmärksammar de indelningar och specialiseringar som förekommer i juridiken, och då särskild offentlig rätt. Avsikten är att uppmärsamma frågan varför man överhuvudtaget ska tala om offentlig rätt och varför man ska ägna sig åt detta ämne i forskning och undervisning. Vad ska offentlig rätt som akademiskt ämne vara bra för?

Patrik Bremdal, Moa Kindström Dahlin

Ruth Mannelqvist

Magnus Schmauch

Gustaf Wall