Eveline Gewert

Sara Johannesson

Här följer referat av ett urval av JO:s beslut under aktuell period. Några nedslag visar sammanfattningsvis följande. JO har haft anledning att uttala sig om vilka skyldigheter som myndigheter och enskilda tjänstemän har att medverka i JO:s utredningar och uttalat bl.a. att en befattningshavare inte kan avstå från att lämna upplysningar om dessa har betydelse för JO:s utredning. I fråga om tillämpningen av förvaltningslagen har JO:s beslut behandlat bristande tillgänglighet och service och uttalanden rört att en myndighet måste vara tydlig i sin information till allmänheten om hur den är tillgänglig, samt att bristande tillgänglighet riskerar att skada allmänhetens förtroende. JO har också behandlat rätten till omprövning av ett beslut som inte finns och om beslutshänvisning ska lämnas när tveksamhet råder kring ett besluts överklagbarhet. JO har också fortsatt uttalat sig om tillämpningen av 11 och 12 §§ i förvaltningslagen om rätten att få ett ärende avgjort inom rimlig tid. JO har vidare behandlat rätten till ett effektivt försvar och skydd mot ingrepp i den personliga integriteten för intagna vid en kriminalvårdsanstalt. JO har uttryckt stor oro för negativa effekter för intagna med anledning av platssituationen. Alltför långsamma utlämnanden av allmänna handlingar har föranlett JO att uttala att en myndighet helt enkelt måste se till att offentlighetsprincipen får genomslag. JO har också framhållit att en myndighet för att respektera enskildas grundlagsskyddade rätt till privat- och familjeliv inte slentrianmässigt ska inhämta uppgifter om t.ex. anhöriga som är obehövliga för prövningen. Ett beslut behandlar saklighet och opartiskhet när myndigheter gör inlägg på sociala medier.

De beslut som refereras nedan finns i sin helhet på JO:s webbplats, där även flera beslut från aktuell tidsperiod finns publicerade: https://www.jo.se.

Open Access

Ulf Bergström, Anna Christiernsson, David Langlet

I denna artikel, del 2, om rättsliga förutsättningar för att reglera fiske i Sveriges havsområden, behandlas frågan om fördelning av nationella fiskemöjligheter och medlemsstaters handlingsutrymme enligt EU-rätten att anta en nationell fördelningsmetod för att främja det småskaliga kustfisket efter strömming, med hänsyn till krav på likabehandling. I artikeln diskuteras även åtgärdens ändamålsenlighet vad gäller att uppnå de eftersträvade målen om småskalighet, lokal förankring och fiske för direkt humankonsumtion. Artikeln visar att det föreligger ett relativt stort handlingsutrymme enligt EU-rätten för medlemsstater att besluta om hur nationella kvoter ska fördelas, inbegripet en sådan fördelning som innebär en ojämlik behandling av nationella fiskefartyg för att främja det småskaliga kustfisket. Av svensk lagstiftning framgår dock inte att hänsynen till det småskaliga kustfisket är överordnat övriga fördelningskriterier och det finns inte heller någon rättslig grund för att återkalla fiskerättigheter med hänsyn till det småskaliga kustfisket. Det saknas vidare ett explicit och överordnat fördelningskriterium med hänsyn till miljön, trots att medlemsstater ska sträva efter att ge incitament till fiske med selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder samt säkerställa att fiskets påverkan hålls inom ekosystemets gränser. Med hänsyn till hur lagstiftningen är utformad kan inte heller en ökad tilldelning till den så kallade kustkvoten med säkerhet antas leda till ökad lokal förankring eller ökat fiske för direkt humankonsumtion. För en tydligare rättslig styrning mot uppsatta fiskeripolitiska mål föreslår vi därför införandet av ett överordnat fördelningskriterium som relaterar till miljön, en tydlig metod för att vikta olika kriterier och en fördelningsmetod som även tar hänsyn till hur fångsten används samt i större utsträckning var fångsten landas. För ökad transparens bör det även övervägas att införa en nationell definition av småskaligt kustnära fiske i svensk lagstiftning, som bättre överensstämmer med den rättsliga regleringen och även tydliggör vad som avses med kustnära.

Open Access

Olav Haugen Moen

Norsk forvaltningsrett har de samme hovedtrekk i dag som i 1938, da faget fikk sitt første standardverk. Samtidig har det i samme periode vært en formidabel rettsutvikling på menneskerettighetsfeltet. Artikkelen undersøker forvaltningsretten i lys av denne utviklingen, med hovedtyngden på Den europeiske menneskerettighetskonvensjonen. Artikkelen gir en oversikt over ulike områder av den spesielle forvaltningsrett som er berørt. Deretter drøftes sentrale begreper og normer i den alminnelige forvaltningsrett: lovskravet, saksbehandlingskrav, skjønnsutøvelsen, domstolskontrollen og ugyldighet. Artikkelen konkluderer med at alminnelige forvaltningsrettslige begreper og normer i stor grad gjenfinnes i menneskerettighetssystemet og lar seg opprettholde uendret, men slik at anvendelsen av normene på områder dekket av konvensjoner må skje i lys av konvensjonspraksis. Ett område skiller seg likevel ut: domstolskontrollen med skjønnsutøvelsen. Menneskerettighetenes krav om domstolskontroll med skjønn representerer et brudd med den felleseuropeiske rettsstatstradisjonen, da skjønn anerkjennes som et sentralt element i de fleste av europakonvensjonens medlemsland. Artikkelen konkluderer videre med at selv om menneskerettighetene i stor grad virker inn på forvaltningsretten er det fortsatt behov for faget alminnelig forvaltningsrett. Skal faget opprettholde sin praktiske relevans må imidlertid praksis fra de ulike konvensjonsorganene i langt større grad innarbeides i de alminnelige forvaltningsrettslige fremstillingene enn det som til nå har vært vanlig.

Open Access

Henrik Hedberg

Vid förvaltningsrättsligt överklagande (”förvaltningsbesvär”) prövar de svenska förvaltningsdomstolarna det överklagade myndighetsbeslutet utifrån dess laglighet såväl som dess lämplighet. Detta brukar beskrivas som att domstolen genom överklagandet träder i beslutsmyndighetens ställe. En så omfattande domstolsprövning, utan några egentliga begränsningar, kan ses som helt unik vid en jämförelse med andra rättsordningar. Den svenska ordningen har många fördelar, men också ett antal praktiska och principiella nackdelar. I denna artikel förordas en mer nyanserad syn på de svenska förvaltningsdomstolarnas fullständiga prövningsrätt och att domstolsprövningens omfattning måste kunna tillåtas att variera beroende på målens beskaffenhet. Resonemangen och slutsatserna i artikeln grundar sig främst på jämförelser med hur frågan om domstolsprövningens omfattning behandlas i andra rättsordningar samt erfarenheter av hur de svenska förvaltningsdomstolarna rent praktiskt hanterar mål där den tillämpliga lagstiftningen ger beslutsfattaren ett stort handlings- och/eller bedömningsutrymme.

Open Access

Rune Lavin

Författaren har i sin bok Förvaltningsprocessrätt behandlat ämnet som en enhet. I artikeln medger han att det finns processrättsliga spörsmål som besvaras olika från ett rättsområde till ett annat. Detta kan till och med vara av den omfattningen att man skulle kunna tala om specialprocesser inom ramen för det förvaltningsprocessrättsliga gebitet. Enligt hans mening kan det finnas anledning att överväga en uppdelning i allmän och extraordinär förvaltningsprocess. I artikeln försöker författaren att precisera vilka processformer som skulle kunna kallas speciella. Hit hänför han främst kommunalbesvärsprocessen, men anser också att vissa andra processformer företer sådana avvikelser och influenser att de kan betecknas som speciella.

Jesper Blomberg

Högsta domstolens dom den 10 juli 2024 i mål nr T 2169-23 (”Startbeskedet i Barkarby”). Plan- och bygglagen. Att byggnadsnämnden genom ett startbesked bedömt att vissa tekniska egenskapskrav kan antas komma att uppfyllas utgör inte hinder mot att nämnden vägrar slutbesked. Det gäller även om det inte finns någon tydlig avvikelse från underlaget i startbeskedet.

Per-Ola Wiklander