Eskil Nord

Anneli Svensson

Veronica Lankinen

Artikeln utgör en nordisk komparativ undersökning av oskyldighetspresumtionen samt tillämpningen och tolkningen av denna presumtion i administrativa sanktionsavgiftsförfaranden. Straffliknande administrativa avgiftssanktioner benämns ofta sanktionsavgifter, och en sådan grupp administrativa påföljder existerar i alla de nordiska länderna Finland, Sverige och Norge. I artikeln kartläggs hur Europadomstolen hitintills tolkat oskyldighetspresumtionens innehåll ifråga om sanktionsavgifter, och beskrivs hur denna rättspraxis speglas i nationell lagberedning, rättspraxis och rättslitteratur i de nämnda nordiska länderna. I undersöknings fokus står frågor om utredning och bevisning i sanktionsavgiftsärenden. Frågor om skuldpresumtioner, objektivt ansvar och ansvarsfrihetsgrunder granskas särskilt i sammanhanget. I artikeln beskrivs Europadomstolens praxis gällande oskyldighetspresumtionen, varpå rättsläget i Finland, Sverige och Norge undersöks med hänsyn till denna praxis. Slutligen jämförs rättsläget i de nordiska länderna i förhållande till varandra. I artikeln diskuteras också det fortsatta behovet av teoribildning gällande ämnet. Artikeln utgör en del av en sammanläggningsavhandling.

Boris Melvås

Algoritmer och artificiell intelligens ersätter på bred front tjänstemän och snart kommer väldigt mycket makt att ligga i händerna på de som skriver den programkod som används. Utvecklingen av djupinlärda mönsterigenkänningsalgoritmer och en tilltagande prissänkning av IT-lösningar gör vidare att denna utveckling tilltar oroväckande fort. I artikeln undersöks därför hur man med hjälp av en s.k. formaliserad rättsgrammatik kan ge en rättslig representation av en förvaltningsmyndighets beslut. Utifrån denna representation kan jurister sedan skapa rättsliga formler som i sin tur kan ligga till grund för utvecklandet av ett användargränssnitt som både jurister och programmerare kan arbeta i när de vill definiera den programkod som ska användas för automatiserat beslutsfattande och de regler som ska följas vid ej automatiserat beslutsfattande. I författarens mening är detta en förutsättning för att myndigheterna framöver inte ska tappa kontrollen över rättstillämpningen. I artikeln undersöks därför vad som menas med att fastställa en s.k. rättsbild, hur ett sådant fastställande består i ett fastställande av att en serie av händelser är ett exempel på ett antal händelsemönster, hur dessa mönsterklassificeringar benämns med rättsbildsfraser samt hur sådana rättsbildsfraser kan sammanfogas till en rättsbildssats och omformas till en ny rättsbildssats genom att rättsbildsfraser byts ut, stryks eller läggs till enligt principer från den generativa transformationsgrammatiken.

Anna Nilsson

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) innehåller en ny vision för den psykiatriska vården som bygger på principer om likabehandling och självbestämmande. Denna artikel analyserar innebörden av denna vision och dess implikationer för den svenska kontexten. Mitt syfte är att bidra till diskussionen om hur den psykiatriska tvångsvården bör regleras i Sverige. Fokus ligger på hur vi kan säkerställa att lagstiftningen inte diskriminerar personer med psykosociala funktionsnedsättningar. Artikeln avslutas med en diskussion om de problem som visar sig när vi jämför svensk lagstiftning mot de krav som CRPD ställer. Jag menar att starka skäl talar mot att tillåta psykiatrisk tvångsvård i syfte att förhindra våldsbrottslighet. Jag efterlyser också en konsekvent hantering av frågor angående besluts(o)förmåga i relation till rätten att samtycka till och avstå från hälso- och sjukvård.

Lotti Ryberg-Welander

Ämbetsmannen framhävs ofta som ett ideal att sträva efter, som en garant för opartiskhet och rättssäkerhet. Men rättsligt utmönstrades ämbetsmannen redan 1976, när det särskilda ämbetsansvaret avskaffades. Denna förändring motiverades med att offentligt anställda skulle garanteras samma rättigheter, bl.a. förhandlingsrätt, som privat anställda. Men borttagandet av det straffrättsliga ämbetsansvaret var en förändring som ifrågasattes. Följden av den diskussionen blev att tjänstefelet i sin nuvarande utformning infördes 1989.

I artikeln beskrivs hur diskussionen om ämbetsansvaret och så småningom om tjänstefelet fördes i offentliga utredningar och propositioner. Syftet, att jämställa arbetstagare i privat och offentlig sektor, ifrågasätts med utgångspunkt i en diskussion om rättsliga roller. De förutsättningar som konstituerade ämbetsmannen rättsligt ersattes av en arbetstagare med en underordnad position på arbetsplatsen. Därigenom förändrades också den offentliga maktens arbetsgivarroll. Det diskuteras hur den offentliga makten hanterar denna roll och dess ansvar för att ämbetsmannens ideal ska kunna uppnås i det dagliga arbetet.

Rune Lavin

Henrik Wenander