Anna Rydebjörk

Anneli Svensson

Peter Andersson

Hög arbetsbelastning är idag den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade hälsobesvär. Historiskt sett har ramlagsreglerna i arbetsmiljölagen, som syftar till att förebygga uppkomst av stressrelaterad ohälsa, sällan blivit genomdrivna rättsligt. I mars 2016 trädde emellertid AFS 2015:4 Organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA, i kraft. Den största nyheten är regleringen av hur stressrelaterad ohälsa ska förebyggas. 9 § OSA anger att arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning, vilket innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet. I denna artikel ska undersökas hur 9 § OSA kan förstås mer specifikt, hur bestämmelsen förhåller sig till arbetshälsoforskning, hur den passar in i sitt arbetsmiljörättsliga sammanhang samt i vilken utsträckning och på vilket sätt den tillämpas rättsligt, främst genom Arbetsmiljöverkets beslut om förelägganden och förbud.

Rikard Karlsson Alverhill, Atle Morseth Edvinsson

Artikeln behandlar frågan om hur röjandebegreppet i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska tolkas. Denna fråga ställs på sin spets när det gäller svenska myndigheters utlämnande av uppgifter till en molntjänstleverantör för teknisk bearbetning eller lagring. På grund av att det finns få rättskällor som klargör innebörden av röjandebegreppet har olika uppfattningar bildats i frågan, specifikt i förhållande till denna typ av utkontraktering. En tolkning som länge varit tongivande innebär att det krävs någon grad av sannolikhet för att mottagaren kommer att ta del av uppgifterna för att dessa ska anses röjda. It-driftsutredningen, vars slutsatser överlämnades till regeringen den 15 januari 2021, gör emellertid en annan tolkning av röjandebegreppet som innebär att utlämnandet i sig utgör ett röjande. I artikeln analyseras denna tolkning av röjandebegreppet och vilka konsekvenser den kan få i praktiken. Vidare diskuteras författarnas egen bedömning av rättsläget.

Johanna Ohlsson, Johanna Romare, Olof Wilske

I en rättsstat måste myndigheter och andra offentliga organ ge skäl för beslutsfattande som kan påverka enskilda. I Sverige grundas detta på rättsstatsprinciper som framgår i regeringsformen, och det stipuleras i förvaltningslagen. I arbetet med revideringen av förvaltningslagen skärptes motiveringsskyldigheten, vilket framgår i såväl själva lagtexten samt dess förarbeten, och förutom lagrum ska även relevanta omständigheter framgå. Trots motiveringsskyldighetens betydelse för rättsstaten så görs det inte klart vilka krav som ställs på de skäl som skall motivera besluten, exempelvis vilken typ av omständigheter som får, bör eller måste beaktas. Denna oklarhet motiverar tydliggörande forskning. Vi menar att praktiken att ge beslutsmotiveringar ska förstås som ett rättfärdigande av beslut, där såväl motiveringarnas form och innehåll är centralt. I denna artikel argumenterar vi för att reciprocitet och generalitet kan användas som kriterier för att bedöma huruvida de angivna skälen är rimliga, och att motiveringsskyldigheten bör förstås som en rätt till rättfärdigande.

Håkan Gustafsson, Sebastian Wejedal, Allison Östlund

Artikeln uppmärksammar ett hittills outforskat fenomen: s.k. “uppväxtplaceringar” av tvångsvårdade barn. Termen uppväxtplacering förekommer inte i lagstiftningen och formaliserade beslut om att barn ska uppväxtplaceras fattas inte. Fenomenet beskrivs bäst som en informell socialtjänstpraktik, som innebär att socialtjänsten betraktar en familjehemsplacering som ”permanent”. Är det förenligt med LVU:s återföreningsprincip att socialtjänsten på detta sätt bestämmer sig för att inte verka för en återförening? Har de biologiska föräldrarna några rättsmedel att tillgripa? Har domstolarna någon möjlighet att utöva kontroll? Genom frågor av detta slag läggs grunden för en bredare förståelse av uppväxtplaceringar, som kan uppfattas antingen som en nödvändig frizon för socialtjänstens arbete eller som en problematisk gråzon, som bör bli föremål för reglering. I artikeln integreras rättslig analys med empiriskt intervjumaterial. Genom att återge röster från domare, offentliga biträden och socialsekreterare med erfarenhet av LVU-mål synliggörs en praktik som annars förblivit dold.

Jesper Blomberg

Lena Enqvist