Nummer 2022 3

  • ARTIKLAR
  • Ett målsättningsstadgande kan trygga demokratin (och därmed freden)

    Per Ahlin

    Regeringsformen innehåller ett målsättningsstadgande i 1 kap. 2 §. Frågan är om en grundlag alls bör innehålla regler som inte är bindande och rättigheter som inte är utkrävbara. I artikeln framförs argument för att ett målsättningsstadgande, låt vara inte nödvändigtvis med nuvarande innehåll, har en viktig funktion att fylla. Det anger grundläggande värderingar, ger vägledning för hur det offentliga Sverige ska utöva sin makt, hur medborgarna ska behandlas och demokratin bevaras. Dessutom innehåller målsättningsstadgandet hänvisningar till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, rättigheter som både internationellt och nationellt fått allt större betydelse. Internationellt handlar det om att respekt för rättigheterna kan trygga freden, nationellt handlar det om att respekt för målsättningsstadgandet kan trygga demokratin. Och demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och fred hänger ihop. Mänskliga rättigheter respekteras bäst i en demokrati, kränkningar av mänskliga rättigheter kan generera konflikt och demokratier krigar inte mot varandra.

  • Anställdas beslutanderätt i kommuner och regioner

    Johan Höök

    I artikeln analyseras det rättsliga utrymmet för att delegera beslutanderätt från nämnder till tjänstemän i kommuner och regioner. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett antal domar på senare år prövat frågan när delegation är möjlig. En slutsats som kan dras av praxis är att det är beslutets konsekvenser, snarare än vilka politiska intentioner som ligger bakom det, som avgör hur stort utrymmet för delegation är. När ställningstagande ska tas till om myndighetsutövning kan delegeras är det inte avgörande om beslutet är betungande eller gynnande för den enskilde. Vid bedömningen ska vikt i stället läggas på om det från kommunens synvinkel är av rutinartad natur och i enlighet med gällande praxis. När det gäller andra beslut är delegation möjlig om beslutet inte medför stora ekonomiska eller organisatoriska effekter för kommunen eller regionen. I artikeln argumenteras också för att det finns ett behov av en större översyn av frågan om förhållandet mellan förtroendevalda och anställda.

  • Sista anhalten för ett utdraget rättsproblem?

    Rune Lavin

    Artikeln innehåller en kritisk analys av den nyligen genomförda reformen att förvaltningsmyndigheters överklagbara betalningsbeslut ska betraktas som exekutionstitlar enligt utsökningsbalken. Reformen präglas av en klar strävan att resultatet ska bli så förmånligt som möjligt för det allmänna. Den som utpekas som betalningsskyldig kommer i ett klart, processuellt underläge och kan få svårt att ta till vara sina intressen. Som ett bättre alternativ till den genomförda reformen läggs det förslaget fram att beslutsmyndigheten skulle få söka hos förvaltningsrätt om meddelande av en fullgörelsedom mot den enskilde. Därigenom skulle man uppnå ett mera jämlikt rättsförhållande mellan de båda parterna.

  • Att kunna ”leva som andra”? Kritiska funktionshinderrättsliga slutsatser utifrån HFD:s rättstillämpning avseende mål om personlig assistans enligt LSS

    Andreas Pettersson

    Spelar lagstiftningen och den normativa rättskälleläran någon roll i svensk socialrätt? I en kritisk granskning av mål om rätt till personlig assistans enligt LSS konstaterar Andreas Pettersson att Högsta förvaltningsdomstolen inte tillämpar lagstiftningen på det sätt som lagstiftaren har angivit i förarbetena. Den överordnade principen om att den funktionshindrade ska kunna leva som andra får stå tillbaka och tillämpas inte, trots att principen är lagfäst och att förarbetena ger klar och tydlig vägledning. Vad händer med socialrätten och funktionshinderjuridiken när Högsta förvaltningsdomstolen inte följer och respekterar de traditionella rättskällorna? I genomgången av mål om rätten till personlig assistans väcks allvarliga frågor om rättssäkerhet och förutsebarhet för enskilda.

  • Skolväsendets ekonomisk-rättsliga dilemma

    David Ryffé

    Den rättsliga regleringen av skolväsendets ekonomiska resursfördelning är komplex och har resulterat i stor osäkerhet hos såväl praktiker som hos domstolarna. En allmänt vedertagen sanning, men med svag vetenskaplig evidens, är att skolan behöver mer resurser, men kan det inte vara så att det är ett nytt fördelningssystem som snarare är nyckeln? Medan det står kommunerna fritt att fördela medlen mellan olika skolenheter, främst baserat på socioekonomiska bakgrundsfaktorer, gäller strikt likabehandling till fristående skolor. Likabehandlingen gäller dock bara inom en och samma kommun, vilket skapar stora geografiska skillnader och eftersom det rättsliga systemet består av en rad pålagringar som tar olika hänsyn och har olika ändamål går ändamålsenligheten i hög grad förlorad. I artikeln belyses grunderna i regelverket för den kommunala resursfördelningen och de problem som uppstår för såväl sökanden, som för beslutsfattaren och för domstolarna. Kontroversen mellan offentligt och privat synliggörs genom ett regelverk fullt av motsägelser och bristande hänsyn till skolväsendets realiteter.

  • Ytterligare något lite mer om kompetensfördelningen mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol

    Patrik Södergren

    Artikeln behandlar kompetensfördelningen mellan allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol, dels i allmänhet, dels med särskilt fokus på nya bestämmelser i UB om förvaltningsbesluts verkställbarhet och HFD 2022 ref. 10 om rättegångskostnader i förvaltningsprocessen. Författarens tes är att dessa färska bidrag från lagstiftaren och HFD eventuellt kan ha en lite större betydelse för kompetensfördelningsfrågan än vad som omedelbart framgår. I artikeln konstateras att förvaltningsdomstolarnas behörighet kräver stöd i författning och att allmän domstol inte är behörig om det har anförtrotts en förvaltningsmyndighet eller en förvaltningsdomstol att ”allsidigt och slutgiltigt” avgöra en fråga. Författaren påstår att dessa principer inte har förändrats på grund av den rätt till domstolsprövning som följer av Europakonventionen eller EU-rätten. Principerna kan dock behöva frångås om rätten till domstolsprövning kräver det. Enligt författaren bör så emellertid ske endast i en situation där ingen domstol annars hade varit behörig. De nya reglerna i UB innebär en kompetensförskjutning från allmän domstol till allmän förvaltningsdomstol. HFD 2022 ref. 10 innebär å andra sidan en kompetensförskjutning åt andra hållet. Exakt vad dessa båda nyheter innebär kan dock vara beroende av hur man uppfattar det hittillsvarande rättsläget.

  • RÄTTSFALLSKOMMENTAR
  • JO:s beslut den 2 maj 2022, dnr 2797-2020. Tillsyn av tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg

    Ida Asplund

  • HFD 2021 ref. 69. Beräkning av skolpeng – kommun gavs rätt att kvitta underskott i egen verksamhet mot tidigare överskott

    Mikael Hellstadius

  • Europadomstolens dom Lacatus c. Suisse, nr 14065/15, dom av den 19 januari 2021 (slutlig 19 april 2021). Prövning av tiggeriförbud i förhållande till Europakonventionen

    Anna-Sara Lind

  • Vingklippta domstolar? En kommentar till HFD 2022 ref. 10

    Sebastian Wejedal