Tobias Andersson

Anneli Svensson

Open Access

Per Ahlin

Bristande efterlevnad av internationella förbud är ett välkänt problem, inte minst på de mänskliga rättigheternas område. Tortyr är ett sådant område. Trots att tortyr är förbjudet i en mängd konventioner förekommer det i över 100 länder. I tilläggsprotokollet till FN:s tortyrkonvention (Opcat) regleras att staterna ska inrätta nationella besöksorgan för att säkerställa att frihetsberövade inte utsätts för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. I Sverige har den rollen tillfallit JO. I artikeln diskuteras JO:s roll och tesen är att systemet med nationella besöksorgan kan tjäna som ett föredöme för andra områden inom rättighetssfären, som ett exempel på hur effektiv övervakning av internationella förbud kan genomföras på nationell nivå.

Open Access

Linus Broström, Anna Nilsson

Huvudsyftet med etisk reglering av forskning på människor har alltid varit att skydda dessa. Vissa grupper, såsom personer med nedsatt beslutsförmåga, har setts som sårbara och därför i behov av särskilda skyddsregler. Nyligen har dessa regler kritiserats för att vara överbeskyddande, försvåra viktig forskning, och bryta mot mänskliga rättigheter, såsom FN:s Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (funktionsrättskonventionen). Sverige har tillträtt denna konvention och därmed förbundit sig till att vidta de åtgärder som krävs för att förverkliga dess normer. En grundläggande sådan åtgärd är att undersöka om svensk lagstiftning överensstämmer med konventionens normer och göra de ändringar som krävs för att uppnå normharmoni. Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) är en av de lagar som behöver utredas och reformeras. Artikeln diskuterar på vilket sätt etikprövningslagen, och särskilt dess bestämmelser om forskning som involverar vuxna personer med nedsatt beslutsförmåga, kan komma i konflikt med funktionsrättskonventionen. Principer som respekt för självbestämmande, icke-diskriminering, tillgänglighet och inkludering i samhället genomsyrar konventionens regler, medan etikprövningslagen snarare tar fasta på behovet av att skydda forskningsdeltagare från att komma till skada. Artikeln redogör inte bara för de specifika konflikter som dessa olika perspektiv ger upphov till, utan diskuterar också hur etikprövningslagen skulle kunna revideras för att bättre leva upp till funktionsrättskonventionen och fortfarande ge sårbara forskningsdeltagare ett tillräckligt gott skydd.

Open Access

Joachim Åhman

Under senare decennier har myndigheter fått en alltmer framträdande roll på det internationella planet. Det är numera vanligt att myndigheter har direktkontakter med sina motsvarigheter i andra stater, och att de deltar i samarbeten inom ramen för internationella organisationer. Något som ger myndigheterna särskilt stort handlingsutrymme är om de har möjlighet att ingå internationella överenskommelser. Denna befogenhet – traktatmakten – vilar i de flesta stater huvudsakligen hos regeringen. För ett en myndighet ska kunna utöva befogenheten krävs vanligtvis en delegation. I Sverige regleras delegationsmöjligheten i 10 kap. 2 § regeringsformen. Artikeln undersöker vilka möjligheter bestämmelsen ger regeringen att delegera traktatmakt, hur bestämmelsen har tillämpats, samt vilka möjligheter till kontroll riksdagen och regeringen har. Som teoretiskt ramverk används principal-agentteori. Artikeln visar att bestämmelsen ger stora möjligheter att delegera traktatmakt och att den har tillämpats i hög utsträckning. Men det framgår också att myndigheter ofta är osäkra på vad som utgör internationella överenskommelser och huruvida det föreligger en delegation. Detta avspeglas i myndigheternas rapportering till regeringen. Osäkerheten leder till svårigheter för riksdag och regering att utöva kontroll. Artikeln avslutas därför med förslag på hur delegationen kan göras tydligare, vilket i sin tur kan ge bättre förutsättningar att utveckla och utöva en mer systematisk kontroll.

Emma Ahlm, Sara Lundberg

Torvald Larsson

Carl Lebeck

Lotta Vahlne Westerhäll