Emelie Liljeberg

Anneli Svensson

Open Access

Rune Lavin

I artikeln beskriver författaren utifrån sina egna erfarenheter de problem och bekymmer som kan uppkomma vid utarbetandet av rättsfallskommentarer. Han utgår från det rättsläge som föranlett HFD att meddela ett prejudikat. Det ger honom tillfälle att kritisera det förhållandet att HFD inte längre uppger vilken juridisk litteratur som beaktats eller varit tillgänglig. Han uppmärksammar också att HFD tycks ta hänsyn till endast de egna prejudikaten och exempelvis inte Försäkringsöverdomstolens på det socialförsäkringsrättsliga området. Vidare uppehåller författaren sig vid rättsfallsrubrikerna, vilka ibland är av föga hjälp för förståelsen av ett prejudikats innebörd. Särskilt blir ”fråga om-rubriker” föremål för närmare uppmärksamhet. Domskälen spelar naturligtvis en stor roll för en kommentators synpunkter. Artikelförfattaren betonar dock för egen del att han aldrig skulle kunna tänka sig att påstå att HFD dömt fel i ett mål. Om han skulle ge till känna en annan uppfattning än HFD, är avsikten endast att presentera ett alternativ. Avslutningsvis beklagar författaren att det aldrig förekommer någon reaktion från domstolens sida på vad som sägs i rättsfallskommentarer.

Open Access

William Bülow, Mats Johansson, Vilhelm Persson, Lena Wahlberg

Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningslagen) kräver etikprövning för viss forskning på människor. Enligt 1 § är lagens syfte att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. I denna artikel diskuteras betydelsen av lagens syfte att skydda respekten för människovärdet. Eftersom etikprövningslagen och dess förarbeten inte ger en klar bild av vad som avses med ”människovärde” relaterar artikeln det som går att utläsa ur dessa källor till framträdande idéer om människovärde i den internationella rätten om mänskliga rättigheter, inom bioetiken och i förarbetena till andra svenska regelverk. Med detta som utgångspunkt presenterar artikeln en rekonstruktion av den konceptualisering av människovärdet som kan antas ligga till grund för etikprövningslagen. Denna konceptualisering jämförs sedan med den syn på människovärdet som kan urskiljas i beslut från Överklagandenämnden för etikprövning. Artikeln visar att lagen inte bara är överinkluderande, utan också i väsentliga avseenden underinkluderande i förhållande till sitt syfte att skydda respekten för människovärdet, på så vis att det många gånger är en ren tillfällighet om forskning som framstår som relevant för detta syfte alls är tillståndspliktig.

Lovisa Häckner Posse

Annika Nilsson, Rebecca Söderström

Jaan Paju

Torvald Larsson

Jonas Ledendal

Richard Sannerholm