Eveline Gewert

Sara Johannesson

JO:s beslut under aktuell period har bl.a. behandlat det begränsade utrymmet för oanmälda hembesök i biståndsärenden, omfattningen av rätten till förskola, brister i en myndighets tillgänglighet och service samt krav på saklighet i en myndighets utredningsåtgärder. JO har vidare riktat kritik mot en kommun för att den inte har erbjudit förskoleverksamhet som i tillräcklig omfattning bedrivit utbildning på samiska. Flera beslut gäller granskningar av överförmyndare. JO:s beslut har också på nytt behandlat alltför långsam handläggning av förundersökningar av förmögenhetsbrott respektive rättigheter för intagna i Kriminalvården. När det gäller tillämpningen av offentlighetsprincipen och tillgång till allmänna handlingar har JO i två beslut behandlat anställdas och tidigare anställdas tillgång till handlingar hos en myndighet. I ett beslut resonerar JO kring sekretess för en uppgift om behandlingshem i en tingsrättsdom. JO har riktat kritik mot en kommunstyrelse som inte på ett tydligt sätt informerat en reporter om att dennes begäran omfattade en synnerligen stor mängd handlingar och att avgiften kunde komma att bli mycket hög (i det aktuella fallet mer än 30 tkr).

De beslut som refereras nedan finns i sin helhet på JO:s webbplats: https://www.jo.se.

Open Access

Rune Lavin

Stiftelserätten är av hävd av civilrättslig natur. Bedömningen av stiftelsens ändamål har dock haft en framskjuten plats inom skatterätten och där gett Högsta förvaltningsdomstolen anledning att meddela prejudikat, som inte bara berört skatterättsliga frågor utan också stiftelsers art och uppbyggnad. Från och med den 1 januari 2010 har de allmänna förvaltningsdomstolarna innehaft kompetens att pröva stiftelsefrågor även i form av överklagande av myndigheters beslut. Det gäller beslut av både Kammarkollegiet och länsstyrelser. Högsta förvaltningsdomstolen har genom sina prejudikat redan hunnit göra uttalanden av stort värde för både offentligrättsliga organ och praktiker. Nedan görs en inträngande analys av hittillsvarande rättspraxis.

Open Access

Richard Sannerholm

Konsulter är en viktig del av offentlig förvaltning och utför allt från enklare tjänster till komplexa uppgifter. I denna artikel granskas användningen av juristkonsulter och hur dessa anlitas för förvaltningsuppgifter inom kärnverksamhet och myndighetsutövning. Artikeln bygger på en undersökning av statliga myndigheters upphandling av juristkonsulter mellan 2020–2024. Överlämnandet av förvaltningsuppgift till enskilda regleras i regeringsformen. Utöver krav på lagstöd vid myndighetsutövning finns ingen tydlig legal begränsning och juristkonsulter befinner sig i en offentligrättslig gråzon. De ger råd och stöd i rättsliga frågor men övertar också uppgifter som innebär lagtolkning, utredning och beslutsfattande. Artikeln lyfter fram några rättsliga och förvaltningspolitiska utmaningarna som uppkommer vid anlitandet av juristkonsulter. I slutet av artikeln ges förslag på författningsändringar och andra åtgärder för en mer rättssäker och ändamålsenlig konsultanvändning.

Open Access

Wiweka Warnling Conradson

Som rubriken visar rör artikeln flera olika frågor av blandad art. Inspirationen är hämtad från HFD 2024 ref. 1, där Skogsstyrelsens beslut om registrering av nyckelbiotoper inte ansågs vara överklagbart. De berörda skogsägarna väckte härefter en skadeståndstalan vid Stockholms tingsrätt och erhöll skadestånd för att Europakonventionen ansågs vara kränkt (både egendomsskyddet och rätten till domstolsprövning). Domen är överklagad till Svea hovrätt. Registreringarna saknade helt författningsstöd trots att de berörde enskilda både rättsligt och ekonomiskt sett. Det stöd som åberopades var regleringsbrev, regeringsbeslut (inga förordningar) och myndighetens instruktion, vilket väcker frågor om legalitetsprincipen. Om förvaltningsdomstolarna inte överprövar förvaltningsbeslut, så kan ansvaret för att tillhandahålla erforderlig domstolsprövning komma att falla på de allmänna domstolarna. Deras reaktion i nu behandlat fall har vi ännu inte sett slutet på. En komplicerad situation har uppstått med diskrepans mellan våra domstolar. Har möjligen ”ribban” för överklagbarhet satts alltför högt?

Open Access

Åsa Åslund

I en räddningsinsats finns i dag möjlighet att flera olika aktörer är involverade – professionella, tjänstepliktsbeordrade, personer inom räddningsvärn, civila insatspersoner, spontanfrivilliga och semiprofessionella. Artikeln diskuterar huruvida och i vilken omfattning ett arbetsmiljöansvar för en icke anställd åligger någon aktör i en räddningsinsats. I artikeln diskuteras därvid de skyldigheter och befogenheter som åligger olika organ i en räddningsinsats, inkluderad den eventuella möjligheten att avtala om placeringen av delar av arbetsmiljöansvaret. Artikeln utgår därvid från regleringen avseende skydd mot olyckor respektive arbetsmiljöregleringen. I artikeln konstateras att det i stor utsträckning är ovisst huruvida en frivillig deltagare i en räddningsinsats omfattas av någons arbetsmiljöansvar. På samma sätt konstateras att det är ovisst huruvida det är möjligt att avtala om placering av arbetsmiljöansvaret. Den av lagstiftaren uttalade önskan att åstadkomma en effektivare räddningstjänst i samverkan med civila organisationer och civilsamhället, ställs i relation till konsekvenserna av att rättsläget är ovisst.

Carl Lebeck

Mikael Ruotsi

Denniz Sabo

Niklas Selberg, Erik Sjödin

Jesper Blomberg

Göran Sundström